Dålig andedräkt, rött tandkött och en hund som plötsligt inte längre vill tugga på sina favoritleksaker. Det är lätt att tänka att problemen beror på tandsten eller vanlig tandköttsinflammation. Men ibland kan det handla om en betydligt mer smärtsam sjukdom i munhålan.
CUPS är en kronisk inflammatorisk munsjukdom hos hund som kan orsaka djupa, smärtsamma sår på insidan av läpparna, kinderna och ibland tungan. Sjukdomen är ofta kopplad till en kraftig inflammatorisk reaktion mot bakteriebeläggningar på tänderna.
Hos katter förekommer också allvarliga inflammatoriska sjukdomar i munhålan, men där talar man oftare om kronisk gingivostomatit, FCGS. Det är en närbesläktad problematik med delvis liknande symtom, men diagnoserna är inte identiska.
Här går vi igenom vad CUPS innebär, hur sjukdomen upptäcks och varför tandbehandling ibland är nödvändig för att hunden ska bli smärtfri.
Vad är CUPS hos hund?
CUPS står för Chronic Ulcerative Paradental Stomatitis, vilket ungefär betyder kronisk sårbildande inflammation i munslemhinnan nära tänderna.
I modern veterinärmedicinsk litteratur används även begreppet Canine Chronic Ulcerative Stomatitis (CCUS). De karakteristiska förändringarna beskrivs ofta som kontaktmukosit och kontaktsår, eftersom inflammationen uppstår där munslemhinnan ligger an mot tändernas ytor.
Till skillnad från vanlig tandköttsinflammation drabbar CUPS inte bara tandköttet. Sjukdomen kan orsaka kraftig inflammation och sår på insidan av läpparna, kinderna och ibland andra delar av munhålan.
Såren kan vara mycket smärtsamma och göra det svårt för hunden att äta, tugga och låta sig undersökas i munnen.
Varför får hundar CUPS?
Den exakta orsaken till CUPS är inte helt klarlagd, men sjukdomen anses ha en immunologisk bakgrund.
Hos en frisk hund reagerar immunförsvaret på bakterier och andra ämnen i munhålan utan att orsaka omfattande skador på vävnaden. Hos hundar med CUPS uppstår istället en överdriven lokal inflammatorisk reaktion mot ämnen som finns i plack på tändernas ytor.
Plack är den mjuka bakteriebeläggning som hela tiden bildas på tänderna. När slemhinnan kommer i kontakt med dessa beläggningar kan inflammationen bli så kraftig att smärtsamma sår utvecklas.
Det innebär att även en relativt liten mängd plack kan vara tillräcklig för att underhålla inflammationen hos en känslig hund.
CUPS brukar beskrivas som en immunmedierad sjukdom, men det betyder inte att den är en klassisk autoimmun sjukdom där immunförsvaret bildar antikroppar mot kroppens egna vävnader.
Vad är kissing lesions?
Ett av de mest typiska fynden vid CUPS är så kallade kissing lesions, eller kontaktsår.
Det är sår som uppstår där munslemhinnan ligger direkt mot en tandyta. De ses ofta på insidan av överläppen eller kinden, exempelvis där slemhinnan kommer i kontakt med hörntänderna eller de stora kindtänderna.
Namnet kommer från att slemhinnan och tanden ligger mot varandra, nästan som om de pussas.
När bakteriebeläggningarna på tanden kommer i kontakt med den känsliga slemhinnan kan en kraftig inflammatorisk reaktion uppstå.
Såren kan vara röda, svullna och ibland blöda. I mer uttalade fall kan vävnaden vara djupt ulcererad, vilket innebär att det har bildats öppna sår.
Kissing lesions är ett viktigt fynd vid CUPS, men alla sår i munnen är inte CUPS. Liknande förändringar kan även uppstå vid andra sjukdomar och behöver därför undersökas av veterinär.
Vilka symtom ger CUPS hos hund?
CUPS kan orsaka betydande smärta, men det är inte alltid hunden visar tydliga tecken på att något är fel.
Många hundar fortsätter att äta trots omfattande inflammation i munhålan. Andra börjar gradvis förändra sitt beteende, exempelvis genom att undvika hårda tuggföremål eller tugga försiktigare.
Vanliga symtom är:
kraftig dålig andedräkt
rött och inflammerat tandkött
sår på insidan av läpparna eller kinderna
ökad salivering
blodblandad saliv
smärta när hunden tuggar
minskat intresse för tuggben och leksaker
svårigheter att äta hård mat
ovilja att bli undersökt runt munnen
minskad aptit eller viktnedgång.
I vissa fall kan hunden bli mer tillbakadragen eller irriterad eftersom den har ont.
Det är också vanligt att hundägaren först uppmärksammar den dåliga andedräkten, snarare än själva såren.
Gör CUPS ont?
Ja. CUPS är ofta en mycket smärtsam sjukdom.
Såren uppstår i en känslig del av munhålan som hela tiden påverkas när hunden äter, dricker, tuggar eller rör på läppar och tunga.
När munslemhinnan kommer i kontakt med tänderna kan det orsaka ytterligare irritation och smärta.
Det kan jämföras med att ha flera stora, öppna sår på insidan av kinderna samtidigt som man behöver använda munnen hela dagen.
Men hundar är ofta duktiga på att anpassa sitt beteende efter smärta. En hund kan därför fortsätta äta trots att den har betydande besvär.
Att hunden fortfarande äter normalt betyder inte att den är smärtfri.
Vilka hundraser kan drabbas av CUPS?
CUPS kan förekomma hos hundar av olika raser och storlekar.
Sjukdomen har bland annat beskrivits hos:
malteser
dvärgschnauzer
labrador retriever
greyhound
andra små och stora hundraser.
Det finns alltså ingen enskild ras som ensam förknippas med sjukdomen.
Vissa hundraser kan vara överrepresenterade i kliniska beskrivningar, men det innebär inte att andra hundar är skyddade.
Om en hund har återkommande sår i munnen eller kraftig inflammation som inte motsvarar mängden tandsten och plack bör veterinären överväga flera möjliga orsaker, däribland CUPS.
Är CUPS samma sak som tandköttsinflammation?
Nej. Även om båda tillstånden kan förekomma samtidigt är det viktigt att skilja dem åt.
Vanlig gingivit är en inflammation i tandköttet, oftast orsakad av plack längs tandköttskanten. Den kan i många fall förbättras när bakteriebeläggningarna avlägsnas och munhygienen förbättras.
Vid CUPS är inflammationen mer omfattande och kan även drabba slemhinnan på insidan av läpparna, kinderna och andra delar av munnen.
Det är också möjligt att en hund med CUPS samtidigt har parodontit, alltså tandlossningssjukdom där tändernas stödjevävnader har skadats. Skillnaden är viktig eftersom en hund med CUPS kan behöva mer omfattande behandling än en hund med vanlig tandköttsinflammation.
Kan CUPS orsaka tandlossning?
CUPS och parodontit är två olika tillstånd, men de kan förekomma samtidigt.
Vid parodontit har inflammationen påverkat vävnaderna som håller tanden på plats, exempelvis tandens ligament och käkbenet runt roten. Det kan leda till tandköttsfickor, blottade tandrötter och i förlängningen lösa tänder.
Hos hundar med CUPS kan samtidig parodontit förvärra problemen eftersom skadade tänder och tandköttsfickor gör det svårare att kontrollera bakteriebeläggningarna.
Det är därför viktigt att veterinären undersöker både slemhinnan och tändernas stödjevävnader.
Hur diagnostiseras CUPS hos hund?
Diagnosen bygger på en noggrann undersökning av munhålan och en bedömning av hur inflammation och sår är fördelade.
Veterinären tittar bland annat efter de typiska kontaktsåren på insidan av läpparna och kinderna, särskilt där slemhinnan ligger mot tänderna.
Eftersom sjukdomen kan orsaka kraftig smärta är det ibland svårt att genomföra en fullständig undersökning när hunden är vaken.
Därför kan en undersökning under narkos vara nödvändig.
Vid en mer omfattande tandutredning kan veterinären även rekommendera:
tandröntgen
mätning av tandköttsfickor
undersökning av tandlossningssjukdom
blodprover vid misstanke om annan bakomliggande sjukdom
vävnadsprov från förändrade områden.
Varför kan ett vävnadsprov behövas?
Alla sår i hundens mun orsakas inte av CUPS.
Liknande förändringar kan uppstå vid exempelvis immunmedierade sjukdomar, vissa infektioner, kemiska skador, njursjukdom eller tumörsjukdomar.
Ett vävnadsprov, en biopsi, kan därför behövas för att undersöka vilken typ av inflammation som finns och utesluta andra diagnoser.
Ett biopsifynd är inte alltid ensamt tillräckligt för att fastställa CUPS, utan behöver tolkas tillsammans med hundens symtom och hur förändringarna ser ut i munnen.
Hur behandlas CUPS hos hund?
Målet med behandlingen är att minska inflammationen, lindra smärtan och förbättra hundens livskvalitet.
Eftersom sjukdomen är starkt kopplad till reaktionen mot plack på tändernas ytor är en viktig del av behandlingen att minska mängden bakteriebeläggningar i munnen.
Behandlingen anpassas efter hur omfattande sjukdomen är och om hunden samtidigt har andra tandproblem.
Den kan bland annat omfatta:
professionell tandrengöring
behandling av tandköttsinflammation och parodontit
noggrann tandborstning hemma när munnen tillåter det
smärtlindring
uppföljande tandundersökningar
extraktion av vissa tänder vid behov.
I vissa fall kan kompletterande läkemedelsbehandling vara aktuell, men det är viktigt att den inte ersätter nödvändig tandbehandling.
Kan tandrengöring räcka som behandling?
Hos vissa hundar kan en professionell tandrengöring, behandling av eventuell parodontit och mycket noggrann munhygien ge en betydande förbättring.
Genom att avlägsna plack och tandsten minskar man mängden ämnen som kan utlösa inflammationen.
Men vid CUPS kan även små mängder plack bidra till att problemen återkommer. Därför kan behandlingen behöva kombineras med regelbunden uppföljning och noggrann tandborstning hemma.
Det är också viktigt att inte försöka borsta direkt på mycket smärtsamma sår innan hunden har fått lämplig behandling.
Veterinären kan hjälpa till att bedöma när och hur munhygienen ska påbörjas.
Måste hundar med CUPS dra ut sina tänder?
Nej, inte alla hundar med CUPS behöver omfattande tandextraktioner.
Det är en viktig skillnad jämfört med hur sjukdomen ibland beskrivs.
En studie publicerad 2025 undersökte behandlingsresultat hos 42 hundar med kronisk inflammatorisk stomatit. Resultaten visade att många hundar kunde förbättras genom behandling av tandlossningssjukdom och andra tandproblem, utan att samtliga tänder behövde tas bort.
Men hos vissa hundar kvarstår inflammationen trots noggrann tandrengöring och annan behandling. Då kan extraktion av tänder som ligger i kontakt med de inflammerade områdena vara nödvändig.
I mer svårbehandlade fall kan mer omfattande tandextraktioner behövas.
Beslutet behöver alltid baseras på hundens individuella sjukdomsbild, smärta och behandlingssvar.
Varför kan det hjälpa att dra ut tänderna?
Vid CUPS reagerar munslemhinnan kraftigt på ämnen i plack som finns på tändernas ytor.
När en tand tas bort försvinner också den tandytan och kontakten mellan slemhinnan och plackbeläggningen på just den tanden.
Det kan minska den lokala inflammationen och ge såren bättre möjlighet att läka.
Men det betyder inte att alla hundar automatiskt blir helt friska efter tandextraktion. Sjukdomen kan vara komplex och vissa patienter behöver fortsatt behandling eller uppföljning.
Det är därför viktigt att veterinären gör en noggrann bedömning innan man beslutar om omfattande tandextraktioner.
Kan hunden äta normalt efter tandextraktion?
Ja. Många hundar kan äta och leva ett gott liv även om flera tänder har tagits bort.
För en hund med kronisk smärta från sår och inflammation i munnen kan det faktiskt innebära en stor förbättring när de smärtsamma områdena får möjlighet att läka.
Efter en tandoperation får hunden vanligtvis anpassad smärtlindring och särskilda hemgångsråd. Under den första läkningsperioden rekommenderas ofta mjukare mat och att hunden undviker hårda tuggföremål.
På längre sikt kan många hundar återgå till sina vanliga aktiviteter, även om vissa anpassningar kan behövas beroende på hur många och vilka tänder som har tagits bort.
Kan CUPS botas helt?
Prognosen varierar mellan olika hundar.
Vissa hundar får en mycket god förbättring efter tandrengöring och behandling av samtidig tandlossningssjukdom. Andra behöver mer omfattande behandling för att inflammationen ska komma under kontroll.
Hos vissa patienter kan sjukdomen återkomma eller kräva långvarig uppföljning.
Det viktigaste är att behandlingen inte bara fokuserar på hur munnen ser ut, utan också på hundens smärta och livskvalitet.
En hund som tidigare haft svårt att tugga, undvikit leksaker eller varit ovillig att bli berörd runt munnen kan få en betydligt bättre vardag när inflammationen behandlas.
Kan katter också få CUPS?
Katter kan få kroniska, smärtsamma inflammationer och sår i munhålan, men CUPS är framför allt en diagnos som används hos hund.
Hos katt talar man istället ofta om Feline Chronic Gingivostomatitis (FCGS), på svenska kronisk gingivostomatit hos katt.
Det finns likheter mellan sjukdomarna, framför allt att immunförsvarets reaktion mot ämnen i munhålan kan bidra till omfattande inflammation.
Men det finns också viktiga skillnader när det gäller var förändringarna uppstår, hur sjukdomen utvecklas och vilka behandlingsstrategier som används.
Därför bör CUPS hos hund och FCGS hos katt inte beskrivas som exakt samma sjukdom.
Vad är FCGS hos katt?
FCGS är en kronisk inflammatorisk sjukdom som kan orsaka mycket kraftig inflammation i kattens munhåla.
Inflammationen kan drabba tandköttet och slemhinnorna runt tänderna, men ett särskilt karakteristiskt fynd är inflammation längre bak i munhålan, i området intill gombågarna.
Katter med FCGS kan ha så ont att de får svårt att äta, tvätta sig eller öppna munnen.
Vanliga symtom är:
kraftigt inflammerat tandkött
rodnad och sår längre bak i munnen
dålig andedräkt
ökad salivering
smärta när katten äter
minskad aptit
viktnedgång
förändrat beteende
ovilja att bli berörd runt huvudet.
Sjukdomen är ofta förknippad med en överdriven inflammatorisk reaktion i munhålan. Bland annat har felint calicivirus och andra faktorer undersökts som möjliga bidragande orsaker, men sjukdomen har ingen enskild fastställd orsak.
Hur behandlas kronisk gingivostomatit hos katt?
Behandlingen av FCGS kan skilja sig från behandlingen av CUPS hos hund.
Hos katter med omfattande och långvarig gingivostomatit är tandextraktion ofta en central del av behandlingen. Beroende på sjukdomens utbredning kan veterinären rekommendera att kindtänderna tas bort eller, i vissa fall, att samtliga tänder extraheras.
Syftet är att minska de tandytor där plack bildas och därmed minska den inflammatoriska stimuleringen i munhålan.
Många katter förbättras betydligt efter behandling, men vissa behöver fortsatt medicinsk behandling och uppföljning.
Även här är målet framför allt att minska smärtan och ge katten möjlighet att äta och leva ett gott liv.
Kan CUPS eller FCGS smitta?
Nej, själva CUPS och FCGS betraktas inte som smittsamma sjukdomar.
De handlar om inflammatoriska reaktioner i munhålan och överförs inte direkt från ett djur till ett annat.
Däremot kan vissa infektiösa faktorer som är kopplade till munsjukdomar hos katt, exempelvis felint calicivirus, spridas mellan katter.
Det är därför viktigt att skilja mellan den kroniska inflammatoriska sjukdomen och eventuella infektioner som kan förekomma samtidigt.
När bör man söka veterinär?
Om din hund eller katt har återkommande inflammation i munnen, kraftig dålig andedräkt eller verkar ha ont när den äter bör du boka en veterinärundersökning.
Det gäller särskilt om du upptäcker sår på insidan av läpparna, kinderna eller längre bak i munhålan.
Om djuret slutar äta, har svårt att svälja, får kraftig smärta eller snabbt försämrat allmäntillstånd bör det bedömas skyndsamt.
Försök inte behandla omfattande inflammation i munnen med enbart tandborstning eller receptfria produkter. Om slemhinnan redan är kraftigt inflammerad kan det orsaka ytterligare smärta.
Vanliga frågor om CUPS hos hund och katt
Vad betyder CUPS?
CUPS står för Chronic Ulcerative Paradental Stomatitis. Det är en kronisk inflammatorisk sjukdom som framför allt beskrivs hos hundar och som kan orsaka smärtsamma sår i munslemhinnan.
Är CUPS en autoimmun sjukdom?
CUPS anses ha en immunmedierad bakgrund, där immunförsvaret reagerar överdrivet på ämnen i tandplack. Det är däremot inte samma sak som en klassisk autoimmun sjukdom.
Hur ser CUPS ut i munnen?
Typiska fynd är kraftig inflammation och sår på insidan av läpparna och kinderna, särskilt där slemhinnan ligger mot tändernas ytor. Dessa förändringar kallas ofta kissing lesions.
Kan en hund med CUPS ha normala tänder?
Ja. En hund kan ha smärtsamma slemhinneförändringar även utan omfattande tandlossningssjukdom. Samtidigt är det vanligt att andra tandproblem förekommer parallellt.
Måste alla tänder dras ut vid CUPS?
Nej. Många hundar kan förbättras genom behandling av tandproblem och noggrann plackkontroll. I svårare fall kan extraktion av vissa eller flera tänder behövas.
Kan en katt få CUPS?
Katter kan få liknande inflammatoriska förändringar, men den kroniska munsjukdom som framför allt beskrivs hos katt kallas FCGS, feline chronic gingivostomatitis.
Kan man behandla CUPS med antibiotika?
Antibiotika är inte en långsiktig lösning på den bakomliggande inflammatoriska reaktionen. Det kan vara aktuellt vid vissa samtidiga infektioner, men behandlingen behöver framför allt inriktas på munhälsa, plackkontroll och eventuella tandskador.
Är CUPS farligt?
Sjukdomen är inte i sig samma sak som en livshotande infektion, men den kan orsaka mycket kraftig och långvarig smärta. Om hunden får svårt att äta kan även näringsintag och allmäntillstånd påverkas.
Sammanfattning
CUPS är en kronisk och ofta smärtsam inflammatorisk sjukdom i hundens munhåla. Den kännetecknas framför allt av sår och inflammation där munslemhinnan kommer i kontakt med tänderna, så kallade kissing lesions.
Sjukdomen är kopplad till en överdriven inflammatorisk reaktion mot ämnen i tandplack. Behandlingen går därför ut på att minska inflammationen och plackbeläggningarna, behandla eventuella tandsjukdomar och i vissa fall ta bort tänder som bidrar till problemen.
Hos katter förekommer en liknande men inte identisk sjukdom som kallas FCGS, kronisk gingivostomatit. Även den kan orsaka mycket kraftig smärta och kräva omfattande tandbehandling.
Det viktigaste att komma ihåg är att återkommande sår och inflammation i munnen inte är normalt, och att djur kan ha mycket ont även om de fortfarande äter. Med rätt undersökning och behandling kan många hundar och katter få en betydligt bättre livskvalitet.
