Hur pratar jag om avlivning med barn?

Om att säga hejdå till en älskad fyrbent vän, och hjälpa barn att förstå.

Att behöva ta farväl av ett älskat husdjur är svårt för alla i familjen. När barn är med i bilden uppstår ofta frågor: Hur mycket ska vi berätta? Hur ärligt ska vi vara? Vad behöver barnet för att förstå och för att få sörja på sitt sätt?

Det finns inga perfekta ord, men det finns sätt att prata om avlivning med barn som är både trygga, kärleksfulla och tydliga. Här har vi samlat några råd och tankar som kan hjälpa er inför samtalet.

Var ärlig – men på barnets nivå

Det är viktigt att barn får veta vad som händer men att språket anpassas efter barnets ålder och förståelse. Undvik vaga uttryck som "sova bort" eller "gått iväg" då det kan skapa oro eller förvirring.

Istället kan du säga något i stil med:
"Veterinären kommer att hjälpa vår hund/katt att somna in för gott, så att hen inte behöver ha ont längre. Det är vi som bestämmer det för att vi tycker om hen så mycket och inte vill se hen lida."

Tydlighet ger trygghet. Barn klarar ofta mer än vi tror, så länge de får veta att det finns vuxna omkring dem som bär sorgen tillsammans med dem och att det finns en anledning till beslutet.

Skapa en trygg avskedsstund

Om barnet vill och det känns rätt för er kan hen vara med under avlivningen i hemmet. Många barn tycker det är fint att få säga hej då – att klappa, hålla tassen, säga något eller lägga med en teckning eller favoritleksak till kremeringen.

För andra barn passar det bättre att säga hej då innan, eller att minnas tillsammans i efterhand.

Tips för att skapa ett fint avslut:

• Låt barnet vara med och bestämma hur ni vill säga hej då.

• Tänd ett ljus, spela musik, ha med favoritfilten eller en godbit.

• Ta tassavtryck eller klipp en liten tuss minnespäls.

• Rita, pyssla eller skapa ett minnesalbum tillsammans efteråt.
  

Bekräfta känslor – alla får sörja olika

Barn kan visa sorg på många olika sätt – genom tårar, ilska, frågor, eller att de verkar oberörda. Allt är normalt. Ibland kommer sorgen i små portioner, ibland i vågor.

Bekräfta barnets känslor utan att försöka ta bort dem:
"Jag förstår att du är ledsen och saknar. Jag saknar också."
Det är också helt okej att säga: "Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, men jag är här om du vill berätta vad för tankar du har."

❓Vanliga frågor – och hur du kan svara

”Kommer det göra ont?”
Du kan förklara att veterinären först ger ett lugnande medel så att djuret somnar in i en djup sömn, och sedan en annan spruta som gör att hjärtat slutar slå. Djuret känner ingen smärta mer än ett litet nålstick vid första injektionen.

”Varför måste hen dö?”
Förklara att ni har tagit det beslutet för att djuret är sjuk eller har ont, och att det är för att ni inte vill att djuret ska lida. 

”Kommer vi träffa hen igen?”
Här kan ni som familj prata utifrån er egen tro, världsbild eller känsla. Det viktiga är att barn får utrymme att ställa frågor och att vi som vuxna inte alltid behöver ha alla svar.

Att minnas tillsammans

Efteråt kan ni prata om djuret, titta på bilder, berätta minnen och kanske skapa en liten minnesplats eller ha en ceremoni. Det hjälper både barn och vuxna i sorgen.

Att prata om döden är aldrig lätt. Men det är också en chans att visa barn att det går att vara ledsen tillsammans och att kärlek och sorg ofta går hand i tass. Och kanske är det just våra djur som lär oss det allra finaste om livet: att det är värdefullt, för att det inte varar för alltid.

Avlivning i hemmet

Vill du läsa mer om hur en avlivning i hemmet går till? Vi har skrivit om hela förloppet här.

Och om du vill ha stöd inför att prata med barn, tveka inte att höra av dig till oss. Vi finns här.