Kastrering räddar liv – varför vi måste ta kattens reproduktion på allvar
Varje år föds tusentals oönskade kattungar i Sverige. Många av dem kommer aldrig få ett tryggt hem.
Den 7 september uppmärksammar vi Hittekattens dag - en dag som påminner oss om alla de katter som lever utan människa, skydd eller vård. Många är födda ute, andra har blivit övergivna eller sprungit bort och aldrig återfunnits.
Bakom varje hemlös katt finns en historia och ofta en brist på kastrering, ID-märkning och ansvar.
Hur stort är problemet?
I Sverige uppskattar man att tiotusentals katter lever hemlösa - många i städer och på landsbygden, där de förökar sig fritt. En enda okastrerad honkatt kan på några år ge upphov till hundratals nya katter.
Det är inte ovanligt att:
En okastrerad honkatt får 2–3 kullar per år
Varje kull har 3–6 kattungar
Ungarna själva blir könsmogna redan vid 4–6 månaders ålder
Och så rullar spiralen på.
Skillnaden mellan en tamkatt och en förvildad katt
Många tror att katter "klarar sig själva" – men det stämmer sällan. En förvildad katt är inte en vildkatt av naturen. Det är en tamkatt eller avkomma till tamkatter som vuxit upp utan mänsklig kontakt. Dessa katter:
Blir ofta sjuka, magra och utsatta för väder, trafik och rovdjur
Drabbas av parasiter, infektioner, tandproblem och skador
Har låg livskvalitet och kort livslängd
Förvildade katter är svåra att fånga in och ännu svårare att socialisera. Därför är förebyggande åtgärder avgörande.
Varför kastrering är så viktigt
Att kastrera sin katt är att ta ansvar. För kattens skull – och för alla andra katter. Det minskar risken för:
Oönskade kattungar
Strider, urinmarkering, stress och smittor
Livmoderinflammation och testikel-/prostataproblem
Kastrering är ett enkelt ingrepp och återhämtningen går oftast snabbt.
Glöm inte ID-märkning och registrering
Många katter försvinner och återfinns aldrig. Ofta för att ingen vet vem de tillhör.
Att ID-märka sin katt med chip (och gärna örontatuering) gör att den kan spåras om den springer bort. Men märkningen måste också registreras i ett ägarregister, som Jordbruksverkets nationella register (obligatoriskt sedan 2023).
