Rabies – en av världens dödligaste virussjukdomar
Den 28 september är det Internationella rabiesdagen, eller World Rabies Day. En dag som uppmärksammar en sjukdom som vi i Sverige sällan behöver tänka på, men som fortfarande kostar tiotusentals människor livet varje år.
Rabies är en virussjukdom som kan drabba både människor och andra däggdjur. När sjukdomen väl har nått hjärnan och symtomen har börjat visa sig är den i princip alltid dödlig. Samtidigt går nästan alla dessa dödsfall att förebygga.
Så varför dör människor fortfarande av rabies? Var i världen finns sjukdomen? Hur smittar den – och vad händer egentligen om man blir biten av ett djur som kan bära på rabies?
Vad är rabies?
Rabies är en zoonos, alltså en sjukdom som kan överföras mellan djur och människor. Sjukdomen orsakas av rabiesvirus och angriper det centrala nervsystemet – hjärnan och ryggmärgen.
Alla däggdjur kan drabbas, inklusive:
Människor
Hundar
Katter
Fladdermöss
Rävar
Nötkreatur och andra lantbruksdjur
Flera andra vilda däggdjur
Viruset sprids framför allt genom saliv från ett infekterat djur. Bett är den vanligaste smittvägen, men smitta kan även ske genom exempelvis rivsår eller om infekterad saliv kommer i kontakt med ett öppet sår eller slemhinnor.
Hur vanligt är rabies i världen?
Ur ett svenskt perspektiv kan rabies kännas som en ovanlig sjukdom. Globalt ser verkligheten helt annorlunda ut.
Rabies förekommer i över 150 länder och territorier och sjukdomen finns på alla kontinenter utom Antarktis.
WHO har länge uppskattat att omkring 59 000 människor dör av rabies varje år. Nyare globala hälsomodeller uppskattar antalet till drygt 44 000 dödsfall årligen, men WHO betonar samtidigt att rabies är kraftigt underrapporterat och att det verkliga antalet dödsfall därför är osäkert.
Det vi vet är att tiotusentals människor fortfarande dör av rabies varje år, trots att dödsfallen i princip går att förebygga.
Var finns rabies?
Den största sjukdomsbördan finns i Afrika och Asien.
Omkring 95 procent av världens dödsfall i rabies sker i dessa två världsdelar. Sjukdomen drabbar dessutom oproportionerligt ofta människor som lever på landsbygden och i områden där tillgången till sjukvård, vaccination och postexpositionsbehandling är begränsad.
I stora delar av Europa har rabies hos hundar bekämpats framgångsrikt genom bland annat vaccination, övervakning och kontrollprogram. Men globalt är sjukdomen långt ifrån utrotad.
Hunden står bakom nästan alla humana rabiesfall
Globalt är hunden den absolut viktigaste smittkällan. Upp till 99 procent av rabiesfallen hos människor orsakas av bett eller rivsår från infekterade hundar.
Det är därför vaccination av hundpopulationer är en så central del av det globala arbetet mot rabies. Genom att stoppa sjukdomen hos hundar bryter man också den huvudsakliga smittvägen till människor.
I andra delar av världen kan andra djur spela större roll. I exempelvis Amerika, där hundmedierad rabies till stor del har kontrollerats, är fladdermöss en viktig källa till humana rabiesfall.
Barn är särskilt utsatta
Rabies drabbar inte alla grupper lika. En stor andel av de människor som smittas är barn. WHO uppskattar att omkring 40 procent av dem som drabbas är barn under 15 år, och barn mellan 5 och 14 år är särskilt ofta utsatta.
En anledning är att barn kan ha närmare kontakt med djur och inte alltid förstår risken med att närma sig eller klappa okända hundar och andra djur. Ett barn kanske dessutom inte berättar om ett mindre bett eller rivsår.
I områden där rabies förekommer kan även en till synes liten skada därför vara viktig att ta på allvar.'
Vad händer i kroppen när man får rabies?
Efter att viruset har kommit in i kroppen, vanligtvis genom ett bett, börjar en kapplöpning som den smittade personen själv inte märker. Viruset tar sig från platsen där smittan kommit in och vidare genom nervsystemet mot hjärnan. Det är en av anledningarna till att rabies är så speciellt.
Under den här perioden kan personen fortfarande känna sig helt frisk.
Inkubationstiden (tiden från smitta till symtom) är vanligtvis omkring två till tre månader, men kan variera kraftigt. WHO beskriver ett spann från ungefär en vecka upp till ett år. När viruset väl når det centrala nervsystemet orsakar det en progressiv inflammation i hjärnan och ryggmärgen. När de kliniska symtomen väl har börjat är sjukdomen i praktiken alltid dödlig.
Vilka är symtomen på rabies hos människor?
De första symtomen kan vara ganska ospecifika.
Det kan exempelvis börja med:
Feber
Smärta
Huvudvärk eller sjukdomskänsla
Stickningar, pirrningar eller brännande känsla kring platsen där personen blev biten
När viruset påverkar hjärnan och nervsystemet blir symtomen betydligt allvarligare.
Rabies kan utvecklas i två huvudsakliga former.
Klassisk eller "furious" rabies
Den form många förknippar med rabies kan bland annat orsaka:
Kraftig oro och agitation
Hyperaktivitet
Förvirring
Hallucinationer
Hydrofobi
Svårigheter att svälja
Överkänslighet för luftdrag
Hydrofobi brukar översättas till "rädsla för vatten", men handlar egentligen om att försök att svälja kan utlösa kraftiga och smärtsamma spasmer. Patienten kan därför reagera starkt redan på synen av eller tanken på att dricka vatten.
Sjukdomen fortskrider snabbt och leder till döden.
Paralytisk rabies
Ungefär 20 procent av humana rabiesfall utvecklas istället i en paralytisk form.
Då utvecklas successivt muskelförlamning, ofta med början kring området där personen blivit biten. Förlamningen sprider sig, patienten hamnar så småningom i koma och avlider.
Den paralytiska formen kan vara svårare att känna igen och riskerar därför att feldiagnostiseras.
Går rabies att behandla?
Här finns en avgörande skillnad mellan exponering för rabies och att faktiskt ha utvecklat symtom på rabies.
Innan symtomen har börjat: ja
Om en person har blivit biten, riven eller på annat sätt exponerad för ett djur som kan bära på rabies finns effektiv behandling som kan hindra sjukdomen från att utvecklas.
Det kallas postexpositionsprofylax, PEP.
Behandlingen syftar till att stoppa viruset innan det når det centrala nervsystemet.
Efter symtomdebut: i princip nej
När kliniska symtom på rabies väl har utvecklats finns ingen etablerad behandling som kan bota sjukdomen. Rabies är då i princip 100 procent dödlig.
Det är därför tiden efter en misstänkt exponering är så viktig. Man ska inte vänta för att se om symtom uppstår.
Vad händer om man blir biten av ett djur som kan ha rabies?
Om du blir biten eller riven av ett djur i ett område där rabies förekommer ska såret omedelbart rengöras noggrant.
WHO rekommenderar att såret tvättas med tvål och rikligt med vatten i minst 15 minuter.
Därefter ska sjukvård kontaktas så snabbt som möjligt för bedömning.
Postexpositionsbehandling kan beroende på situationen bestå av:
Noggrann sårtvätt
En serie rabiesvaccinationer
Rabiesimmunglobulin eller monoklonala antikroppar när det är indicerat
Behandlingen ska påbörjas innan viruset har hunnit nå det centrala nervsystemet.
Det är därför ett hundbett på semestern inte är något man bör "vänta och se" med – även om såret ser litet ut och man känner sig helt frisk.
Över 29 miljoner människor behandlas efter rabiesexponering varje år
WHO uppskattar att över 29 miljoner människor varje år får rabiesvaccin efter möjlig exponering. Det säger en del om sjukdomens omfattning.
För den som snabbt får rätt behandling kan rabies förhindras. Problemet är att människor i de områden där sjukdomen är vanligast inte alltid har samma tillgång till vaccin, immunglobulin, sjukvård eller ekonomiska resurser för att få behandling.
Rabies är därför inte bara en fråga om medicin. Det är också en fråga om tillgång till vård.
Hur ser det ut i Sverige?
Sverige har ett helt annat utgångsläge.
Klassisk rabies förekommer inte hos djur i Sverige idag, och sjukdomen har inte förekommit hos svenska djur sedan 1886.
Ett fåtal människor har däremot insjuknat i Sverige efter att ha smittats utomlands.
I Sverige och övriga Europa finns också närbesläktade lyssavirus hos vissa fladdermöss, så kallad fladdermusrabies. Dessa är inte samma virus som klassisk rabies, men kan i sällsynta fall orsaka en kliniskt liknande sjukdom hos andra däggdjur och människor.
Att Sverige är fritt från klassisk rabies betyder alltså inte att sjukdomen har försvunnit – utan att vi genom kontroll, övervakning och införselregler lyckats hålla den borta.
Kan rabies komma till Sverige?
Ja.
En viktig risk är att ett infekterat djur förs in från ett land där rabies förekommer.
SVA bedömer att illegal införsel av hundar från länder där rabies förekommer är den största risken för att rabies ska introduceras i Sverige.
Det är en av anledningarna till att regler kring ID-märkning, rabiesvaccination och införsel av djur är så viktiga.
Rabies är dessutom en anmälningspliktig sjukdom och omfattas av epizootilagstiftningen. Vid misstanke om rabies hos ett djur ska veterinär kontaktas omedelbart.
Varför finns rabies fortfarande när sjukdomen går att förebygga?
Det är kanske den mest frustrerande delen av historien.
Vi vet hur rabies kan förebyggas.
Vi har effektiva vacciner.
Vi har postexpositionsbehandling som kan rädda en människa efter att den exponerats.
Och vi vet att omfattande vaccination av hundar kan bryta smittkedjan.
Ändå fortsätter människor att dö.
En stor del av problemet är att rabies framför allt drabbar fattigare och mer utsatta samhällen där tillgången till veterinärvård, vaccin, övervakning och sjukvård kan vara begränsad.
Det är därför WHO klassificerar rabies som en försummad tropisk sjukdom.
Målet: inga människor ska dö av hundmedierad rabies
Det internationella målet är Zero by 30 – att eliminera dödsfall hos människor orsakade av hundmedierad rabies till år 2030.
Strategin bygger bland annat på:
Omfattande vaccination av hundar
Bättre tillgång till behandling efter exponering
Ökad kunskap om hur man undviker hundbett
Bättre övervakning och rapportering
Samarbete mellan human- och veterinärmedicin
Det är ett tydligt exempel på One Health – tanken att människors, djurs och miljöns hälsa hänger ihop.
Årets tema för World Rabies Day 2026 är också "Stronger Together", med fokus på att sjukdomen bara kan bekämpas genom samarbete mellan djurägare, veterinärer, sjukvård, myndigheter och samhällen.
Sammanfattning
Rabies kan kännas avlägset för oss i Sverige.
Globalt är det fortfarande en sjukdom som dödar tiotusentals människor varje år, framför allt i Afrika och Asien. Hundar står bakom upp till 99 procent av humana rabiesfall och barn är särskilt utsatta.
Det märkliga – och tragiska – med rabies är kontrasten:
Före symtomdebut går sjukdomen att förebygga.
Efter symtomdebut är den i princip alltid dödlig.
Det är därför kunskap, snabb behandling efter misstänkt exponering och kontroll av rabies hos djur är så viktigt.
Den 28 september uppmärksammar vi Internationella rabiesdagen – inte för att rabies är ett stort problem i Sverige idag, utan för att det fortfarande är ett stort problem i världen.
